Manipulation

Vad säger Mona Walter om Islam?

Lyssna på denna kloka kvinna

Mona Walter

Jag har rätt att byta religion

Muslimerna säger att Mona Walter begår ett brott?

Men polisen säger något annat.

Invandringsproblem

Så många brott begår invandrare

Anders Johansson och Anette Holmqvist skriver

Invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken.

Media har tassat kring ämnet som katten kring het gröt. 

Det finns de som anser att det öppnat bakdörren för mörkerkrafterna i samhället.
Sverigedemokrater och nazister som ”vågar säga det som ingen annan vågar”.

Aftonbladets Anette Holmqvist och Anders Johansson har gått igenom den statistik som finns i ämnet. Och talat med ungdomar i invandrartäta områden, forskare, kriminella och poliser.

En siffra brukar annars glömmas bort. 

Invandrare är mest överrepresenterade när det gäller våldtäkt. 

Men det handlar om en mycket liten klick. 99,90 procent av alla invandrare registreras aldrig för våldtäkt under en femårsperiod.
Det här reportaget ägnar sig – liksom all journalistik – åt undantagen.
Det kan vara bra att komma ihåg.

Invandrare begår fler brott än svenskar, jämfört med sin andel av befolkningen.

Av 100 anmälda brott står invandrarna för 16 trots att de bara utgör 10 procent av befolkningen.
Aftonbladet har undersökt verkligheten bakom siffrorna.
Och funnit en förortskultur som fostrar brottslingar oavsett om du är svensk eller invandrare.
Det finns få studier om invandrares brottslighet.
Men de som finns pekar i samma riktning.
Invandrarna är överrepresenterade i samtliga brottskategorier.
Ju grövre brott, desto större andel av de anmälda brotten har begåtts av invandrare, visade exempelvis den senaste större undersökningen från Brottsförebyggande rådet 1996, som bygger på data från 1985–1989.
Det brott där invandrare är mest överrepresenterade är våldtäkt:


9 invandrare av 10 000 jämfört med 2 svenskar av 10 000 registreras för våldtäkt. 

Överrepresentationen är därmed 4,5 gånger.

För samtliga anmälda brott är invandrare dubbelt överrepresenterade.

Det finns även skillnader mellan olika invandrargrupper.
För våldtäkt under perioden 1985–1989 är överrepresentationen störst för medborgare från Algeriet, Libyen, Marocko och Tunisen. Följt av Italien och Irak.

De som registrerats för minst andel brott var personer från asiatiska länder som Korea, Japan, Kina och Vietnam.

Med invandrare avses här personer födda i annat land, folkbokförda i Sverige.
Totalt sett stod de för 16 procent av alla anmälda brott 1985–1989.
Deras andel av befolkningen uppgick då till 9 procent.

Även barn till invandrare är överrepresenterade men i mindre utsträckning än föräldragenerationen.

De stod för 13 procent av de anmälda brotten under den undersökta femårsperioden och utgjorde 9 procent av befolkningen.

Varför är personer med utländsk bakgrund överrepresenterade i kriminalstatistiken?
  De vi talar med är överens om att främsta förklaringen finns att söka i invandrarnas livssituation.

Brå (Brottsförebyggande rådet) har gjort två stora undersökningar angående våldtäkt och invandrare. 

Den första blev offentlig, men den andra gömdes undan. Myndigheter och politiker vet hur det ligger till. 

Men allmänheten ska inte få veta.

När jag har ”våldtäkt” i rubriken ökar besöken på bloggen dramatiskt. 

Våldtäkt upprör, och med all rätt, det är ett vidrigt brott som berör både kvinnor och män på djupet. 

Om en koppling görs till invandrares överrepresentation i våldtäktsbrott blir det mycket explosivt. 

Det här vet förstås våra makthavare och myndigheter. 

Därför gör de allt för att vi ska sväva i ovisshet. 

Det handlar sällan om direkta lögner. 

Det vore för riskabelt. 

Effektiv propaganda handlar istället om att skapa osäkerhet. Osäkra människor är passiva.

Ett sätt att skapa osäkerhet är att låta bli att undersöka och ta reda på fakta. 

Eller som i det här fallet: fakta och undersökningsresultat finns, men de släpps inte till allmänheten.

Den enda större undersökning som har gjorts angående invandrares överrepresentation i våldtäkt där resultatet blev offentligt är undersökningen i BRÅ-rapport 1996:2 som avser åren 1985-1989.

En nio år gammal rapport

Hur är det NU?

Här har jag utgått från den rapportens skattning i Tabell 24 (sid. 74). 

I cirkeldiagrammet till höger kan man se att redan då (1985-1989) var personer med svensk bakgrund i minoritet med 39 procent.

Detta har jag räknat om till 2011 års förhållanden, se diagrammet högst upp i inlägget. 

Personer med svensk bakgrund står för 22.4 procent. 

Anledningen till att svenskarna har en så pass hög procentandel är att jag har tagit hänsyn till den nya sexualbrottslagen som kom 2005. 

Utan den hade svenskarnas procentandel varit mindre.

1 De icke folkbokfördas procentandel har jag låtit vara kvar på 10 procent. 

Det kan vara lågt räknat. 

Ökas den procentandelen så skulle förstås svenskarnas procentandel minska.

Vilka begår våldtäkterna?
I Brå-rapporten från 1996 redovisas överrepresentationen bland invandrare för olika brottstyper uppdelat på vilka länder/geografiska områden personerna kom från. 

Enligt Brå är datamaterialet för bland annat våldtäkt för tunt (sid. 61):


Vad gäller mord, dråp, våldtäkt, övriga sexualbrott, rån och bostadsinbrott är värdena för brottsparticipation för små för att det skall gå att dra slutsatser från dem.

Våldtäktssiffrorna under åren 1985-1989 var på en helt annan nivå än idag. Fördelat på enskilda länder blir materialet ännu tunnare. Det går att dra vissa slutsatser, men för att dra några säkra slutsatser behövs mer data.

Nästan tio år senare 2005 kommer den uppföljande rapporten. Istället för mer data så att vi kan börja dra slutsatser får vi det här beskedet (sid. 44):


I Brå:s förra studie gjordes ganska detaljerade analyser av de utrikes föddas och ”invandrarnas barns” överrepresentation för varje brottstyp uppdelat på vilka länder/geografiska områden personerna kom från. 

Brå har denna gång bedömt att en så detaljerad analys inte är meningsfull.

Jag kan hålla med. Brå:s ”analyser” är sällan meningsfulla. Däremot är en detaljerad redovisning av resultaten önskvärd.

Det är inte så att Brå inte brydde sig om att ta fram värdena för invandrarnas ursprungsländer. 

De har givetvis tagit fram alla resultat. 

Det är efter att de har sett resultaten som de bedömer att det inte är ”meningsfullt” att redovisa dem. 

Med andra ord vet utredarna på Brå precis hur det ligger till med invandrarnas ursprungsländer i olika brottskategorier. 

Ansvariga ministrar, både då och nu, har naturligtvis också blivit informerade. 

Thomas Bodström (s), Beatrice Ask (m), Mona Sahlin (s), Erik Ullenhag (fp), Barbro Holmberg (s), Tobias Billström (m) med flera.

Folkpartiets talesman i flykting- och integrationsfrågor Mauricio Rojas skrev på DN-debatt några dagar innan rapporten släpptes 2005:

Den känsliga fråga rapporten berör förklarar antagligen också den långsamma processen kring publiceringen av den rapport som presenteras på onsdag. 

De huvudsakliga statistiska resultaten har varit framräknade och analyserade sedan länge, men rapportens offentliggörande har fördröjts eftersom nya granskningar och bearbetningar ansågs nödvändiga beroende på ämnets kontroversiella karaktär.

En som ”granskade” materialet var en viss polsk före detta 

lantmätare…*host*

Bland alla ”bearbetningar” var en alltså att helt sonika stryka alla resultat om de brottsmisstänktas ursprungsländer i förhållande till specifika brottstyper, till exempel våldtäkt. 

En uppenbar mörkläggning. Mer än 2 000 enskilda värden som redovisades i den första rapporten saknas i ”uppföljningen”.

Brå väljer alltså att dölja resultat som de får fram i sina undersökningar. 

Undersökningar som det svenska folket bekostar via skattsedeln. För att få en uppfattning måste vi helt enkelt använda de värden som framkom i den första rapporten. 

Det är visserligen gamla siffror men för den skull behöver de inte vara missvisande. 

Mauricio Rojas träffade utredarna nästan ett år innan 2005-rapporten publicerades:

I våras träffade jag två av de ansvariga för rapportens framtagning, bland dem den nu avlidne Jan Ahlberg som också var författare till rapporten från 1996. 

Det var ett möte som vittnade om en påtaglig nervositet som publiceringen av den nya rapporten föranledde inom vissa miljöer.

Under samtalet konstaterade Ahlberg att den nya rapportens resultat i allt väsentligt bekräftade resultaten från den tidigare rapporten.

Om den nya rapportens resultat i allt väsentligt bekräftade resultaten från den tidigare rapporten bör de gamla siffrorna vara hyfsat tillförlitliga.

Nedan, en uppskattning2 för 2011 baserad på uppgifterna i BRÅ-rapport 1996:2 Tabell 2.3 (sid. 107).

För de tre staplarna som utmärker sig: Övriga Europa, Västasien och Afrika handlar det till viss del om att de utgör stora grupper i invandrarpopulationen. 

Men det är inte hela förklaringen. 

De utrikes födda från Afrika är till exempel bara 1 500 fler i populationen än de utrikes födda från Norden, (Ja, du läste rätt. 

I åldrarna 15-54 är de utrikes födda afrikanerna idag fler än de utrikes födda från Norden). 

Trots att båda grupperna utgör nästan lika stora populationer är stapeln för Afrika mycket högre än den för Norden. 

Det beror på afrikanernas överrepresentation.

För Västasien är det framför allt Irak som drar upp stapeln. Irakierna utgör en stor grupp i Sverige, och de råkar ha den näst högsta överrepresentationen för våldtäkt. 

Endast Nordafrika har ett högre värde.

Kan det möjligen ha varit resultat i den här stilen som utredarna på Brå fick fram 2005? 

Resultat som bekräftade den första rapporten och gjorde att man kunde börja dra slutsatser. 

Slutsatser som, om de hade publicerats, kanske hade fått folk att reagera. 

Reaktioner som kanske hade gjort invandringen till en valfråga i riksdagsvalet ett år senare.

Det får vi kanske aldrig veta, men en sak vet vi med säkerhet: Undersökningsresultaten finns, men de släpps inte till allmänheten.

Jag frågar Stefan Löfven, skall svenska damer och flickor vara rädda? Tycker det är Okej att de svenska damerna och flickorna diskrimineras och våldtas, som om det vore bagateller?

Kan du inte erbjuda din fru en gratis våldtäkt också Stefan?

I en kommentar på nätet skriver det socialdemokratiska kommunalrådet i Lidköping Kjell Hedvall att den nuvarande bostadsbristen beror på "massinvandringen". En kommentar som snabbt fick kritik.

– Man kan inte ta in massa folk till Sverige om det inte finns bostäder, säger Kjell Hedvall (S).

Skulle du säga att det är massinvandring i Sverige?

– Förhållande till tidigare siffror är det väldigt höga tal.

Det är under en artikel på sajten lidkopingsnytt.nu som socialdemokraten och kommunalrådet i Lidköping Kjell Hedvall skriver att bostadsbristen beror på att "ni Moderater öppnat kranarna för massinvandring".

Kommentaren fick snabbt kritik från bland annat moderater i Lidköping som menar att det liknar retorik från Sverigedemokraterna. Men Kjell Hedvall tycker att den fick önskad effekt.

– Det var en bra kommentar. Det var tänkt att den skulle ge effekt och det gjorde den ju då.

Massinvandring är ett begrepp som Sverigedemokraterna använder och då kritiseras av Socialdemokraterna. Hur ser du på att du själv använder begreppet?

– Jag har inte reflekterat över just ordet. Att det är ett ord som ägs av Sverigedemokraterna. Det är väl ett ord som kan användas av vem som helst.

Skulle du skriva kommentaren nu igen?

– Jag skriver väl inget som jag inte står för.

Kopierat av Thore

IS-värvare jobbar på förskola i Gävle

ISLAM. Igår skrev vi om Al-Ganas dröm: IS-pass och flygbiljett till kalifatet, nu visar det sig att trots Ali al Ganas vräker ut IS-propaganda på sin Facebook och är drivande inom den extremistiska Gävle-moskéns värvning av anhängare till IS tolkning av islam, salafismen, som ofta är kopplad även till värvning av IS-terrorister så får han jobba på förskolan ”Bilaal”.

Den islamistiska förskolans chef meddelar att Ganas får jobba kvar, eftersomyttrandefriheten är så viktig. Det framgår dock inte närmare vad yttrandefrihet har att göra med att låta en IS-värvare jobba med förskolebarn.

Det är tydligt att yttrandefrihet gäller olika, Sverigedemokraterna, utesluts hur facket på löpande band för sina åsikter, och får ibland sparken, men det är klart SD är inte fridlysta som extrema muslimer.

Toaletter smetas ner med blod och avföring

Högvis med skräp, olaglig tältning och toalettväggar som smetas ner med blod och avföring. EU-migranter har bosatt sig på stans rastplatser och kostar Trafikverket hundratusentals kronor i extra sanering. Nu gör de sig redo att stänga.

I två års tid har EU-migranter periodvis bosatt sig på stans rastplatser. På Råby rastplats har nu en stor grupp bott i ungefär fyra månader.

Viktoria Johansson arbetar med renhållningen av rastplatserna. Som mest har hon räknat till 14 bilar på Råby rastplats, med fyra till sex personer i varje bil.

Minst ett par dagar i veckan får Svevia, som sköter driften åt Trafikverket, göra extrautryckningar för att bland annat lösa stopp i avloppen, ofta på grund av att blöjor eller kaffefilter tryckts ner i handfat eller toaletter. Ibland beslutar Trafikverket även om att låsa toaletterna nattetid. Något som fungerade förra året men som i år hittills har fått motsatt effekt.

– Ibland när jag ska försöka låsa eller stänga toaletterna följer de efter mig in. De vill ju kunna komma åt vattnet så de blir väldigt irriterade på mig. Men jag börjar känna igen vilka som kan bli hotfulla och då gäller det att vara snabb, säger Viktoria Johansson.

Vid några tillfällen har EU-migranterna även visat sitt missnöje på annat sätt.

– En dag, dagen efter att jag hade låst, satt det en kniv i dörren. Det var en tydlig signal. Och andra gånger har någon smetat avföring och blod på väggarna eller gjort sina behov precis utanför dörrarna till toaletten.

Hon säger att hon personligen inte är rädd men medger att hon anpassar sina arbetsdagar för att undvika tidpunkter när det är många där.

I början av maj misshandlades en polsk lastbilschaufför av 20 män på Råby rastplats. Förra året hotades även en elektriker med kniv på en av Västerås rastplatser då han bad de boende att plocka upp efter sig.

Nu höjer Trafikverket och Svevia beredskapen för att stänga rastplatsen helt – och att göra det med bara två timmars varsel.

– Vi vill inte göra det för det drabbar ju dem som verkligen ska vara där, som rastande och yrkeschaufförer, men fortsätter det så här så måste vi, säger Torbjörn Andersson, rastplatsansvarig på Trafik- verket.

– Vi ringer polisen hela tiden och anmäler incidenter och felparkerade bilar och tältning men det verkar inte vara någon prioriterad fråga, säger kollegan Karl Åkerlind.

Under sommaren städas rastplatserna två gånger per dag, övriga året bara en.

Kostnaderna för den extra städningen är höga. Hittills i år beräknas det ha gått åt mellan 280 000 och 300 000 kronor extra utöver budget.

– Kontrakten vi har med Svevia för drift och städning är utformade för normalt användande av rastplatserna. Men det här är inte normalt så då får vi betala extra, säger Karl Åkerlind.

Polisen som Trafikverket uppger att de varit i kontakt med är LKC-befälet Ivan Åslund. VLT har sökt honom för en kommentar.

Sverige idag

Sverige idag

Intressant

Kalifaten växer in Sweden

FRÅN iTALIEN TILL SVERIGE

Dessa människor kommer sedan till Sverige

Paris

Sverigedemokraternas reklamkampanj

Sverigedemokraternas reklamkampanj vid Östermalmstorgs tunnelbanestation revs ned av vänsterextremister under tisdagskvällen.

Två kommer att rapporteras för skadegörelse

Efter en antirasistisk demonstration på Norrmalmstorg vid sextiden på kvällen gav sig ett hundratal vänsterextremister av till Östermalms tunnelbanestation för att där riva ned SD:s affischer.

– Det var ett hundratal personer som drog sig mot Östermalms tunnelbanestation och några av dem började med skadegörelse för att riva ned de här banderollerna som är riksbekanta, säger Stockholmspolisens presstalesman Lars Byström till Fria Tider.

Rev de ned allihop?

– Det har jag ingen uppfattning om, jag vet att det revs ned en hel del, men det har jag ingen uppfattning om.

Lyckades ni gripa någon för den här skadegörelsen?

– Det vi har gjort är att vi har avlägsnat jag tror det är fem eller sex personer med stöd av polislagen och två kommer att rapporteras för skadegörelse.

– Det är ett sådant brott så vi i regel inte behöver gripa, utan det räcker med att identifiera.

I samband med tumultet vid tunnelbanestationen blev dessutom Nyheter Idags journalist Chang Frick misshandlad av ett gäng vänsterextremister.

– De var ju helt galna! I ryggen har jag fått smällar, i handen har jag fått skrapsår, sedan är det som att de har bränt med cigg eller något och ena benet har jag fått slag mot, berättar han för till Fria Tider och fortsätter:

– Polisen sade till mig att gå därifrån så de knuffade in mig bland motdemonstranterna så då flög de på mig en gång till, då har jag polisen i ryggen, så då fortsatte folk att slå på mig.

Enligt Chang Frick blev han misshandlad inför ögonen på polisen – som ska ha låtit bli att ingripa och vägrade ta upp en anmälan om misshandel.

– Polisen brydde sig inte, säger han.

På Stockholmspolisen hävdar man däremot inte att det ska ha rört sig om någon misshandel.

Chang Frick på Nyheter Idag angrips av vänsterextremisterna:

– Det jag fick veta var att det var någon med kamera och att man har försökt ta kameran och slå den i backen, inte att det var någon misshandel, säger Byström.

Stockholmspolisen ska nu titta närmare på om man eventuellt agerat felaktigt genom att inte ingripa när en journalist blev attackerad av vänsterextremister.

Även islamkritikern Roger Sahlström, som var på plats för att filma demonstrationen, uppger sig ha blivit angripen av vänsterextremisterna.

– Flera frontade mig. Jag blev slagen i bröstet ett antal gånger och har fullt av spott i håret, berättar han för Fria Tider.

Sahlström lyckades också filma attacken mot Chang Frick. Men efteråt kom en vänsterextremist fram och hällde vatten över honom så att minneskortet skadades.

– Han är polisanmäld. De upprättade en anmälan på plats, säger Sahlström.

Vilket är problemen i det svenska samhället?

Ja det är klart 

Vänstermobben

De islamska invandrarna som vandaliserar

Tiggarna

Och massinvandringen

Konsekvenserna av detta utvecklar sig så småningom till ett fruktansvärt

Crescendo

Mårten Schultz sriver:

Inte på kartan att SD-kampanjen är brottslig

Sverigedemokraternas kampanj i Stockholms tunnelbana. Foto: Pi Frisk

Och, som i princip alltid när något skapar reaktioner numer, spiller de politiska och moraliska frågorna över i juridisk handlingskraft. Ingen kampanj är en riktig framgång förrän någon polisanmäler den. Inget avståndstagande är tillräckligt förrän det hamnar hos polisen. Eller som i detta fall hos Justitiekanslern (JK).

Vad finns det för intressant juridik i denna historia? Den fråga som tilldragit sig mest intresse är egentligen den minst intressanta. Är kampanjen i sig brottslig? Eller mer precist uttryckt, bryter innehållet i reklamen mot något förbud?

Om svaret är att innehållet är, eller kan vara, brottsligt blir en följdfråga vem som i så fall är ansvarig för brottet. Den senare frågan är mer invecklad än vad den brukar vara vid brottsmisstankar. Här finns det flera personer man skulle kunna titta närmare på: den som utformat kampanjen, företrädare för SL eller partiet. 

Men innan frågan om ansvarssubjekt – vem-frågan – över huvud taget aktualiseras, måste man alltså ta ställning om det finns något i kampanjen som i sig kan utgöra ett brott.

Det är viktigt att här hålla i bakhuvudet att vi rör oss på yttrandefrihetens område. På yttrandefrihetens område rör sig lagstiftaren försiktigt. Det finns uppenbara inskränkningar: Man får inte hota eller förtala enskilda personer. 

Man får inte manipulera marknader eller ljuga i domstol. Och så finns det understundom mer kontroversiella inskränkningar. Man får till exempel inte hetsa mot folkgrupp. Bortsett från dessa lagbud är huvudprincipen enkel. Det är tillåtet att uttala sig även på sätt som irriterar eller stör människor, så länge uttalandet inte skadar eller finns en uppenbar risk för att det skadar.

Just hets mot folkgrupp har aktualiserats i det här fallet. Kampanjen har nämligen anmälts till JK för att den påstås vara ett brott mot straffbudet om hets mot folkgrupp. Många anmälningar har inkommit. Fler lär tillkomma. Är anmälningarna befogade?

Innan jag besvarar denna fråga vill jag göra klart att jag nu ska bryta mot vad som i det närmaste är en naturlag bland jurister, nämligen att aldrig uttala sig helt kategoriskt innan en anmälan utretts färdigt av den ansvariga myndigheten, men det finns inget annat sätt att svara än det här. 

Kampanjen är inte hets mot folkgrupp. 

Den är inte i närheten. Någon folkgrupp pekas överhuvudtaget inte ut. Några andra brott tycks inte heller kunna vara aktuella med kampanjen i sig, hur osmaklig den än anses vara.

Om jag ska spekulera gissar jag att en del av de personer som gjort ansträngningen och anmält reklamkampanjen till de rättsvårdande myndigheterna är medvetna om det här. Anmälningarna om brott återspeglar inte, jag spekulerar fortfarande, att anmälarna själv faktiskt tror att brott begåtts, än mindre att någon kan dömas för brotten. Åtminstone inte alltid.

Istället används anmälningarna för att göra en politisk poäng. Vilket för mig fram till min egen poäng. Och det är att det är ett oskick att använda sig av juridiken för att göra politiska poänger av rättsligt irrelevanta händelser.

Nu har Justitiekanslern fått in ett otal anmälningar som är uppenbart ogrundade. En person hos JK måste gå igenom dessa hopplösa anmälningar. Det tar tid. Tid som annars hade kunnat ägnas åt något viktigare. Som riktiga fall av hets mot folkgrupp till exempel.

Kopierat 

Situationen i Järvaområdet är allvarlig

Järvaområdet 

Under den senaste tiden har det rapporterats om flera våldsamma attacker med handgranater i Malmö och skjutningar mellan rivaliserande gäng i Göteborg. Samtidigt är situationen ytterst allvarlig i Järvaområdet i västra Stockholm – men det leder inte till några rubriker längre.

I förra veckan fick poliskollegor larm om ett plötsligt hjärtstopp i Rinkeby.

På vägen fram förbereder de sig för det värsta tänkbara, att hjärtat kanske aldrig ska börja slå igen. Men de ska göra allt de kan för att mannen, tillika någons make, pappa och arbetskamrat ska få fortsätta att leva sitt liv.

När de anländer till platsen så möts de av ett tiotal ungdomar som, av deras blotta närvaro, blir aggressiva och maskerar sig. De är alldeles svarta i blicken och stenarna flyger mot kollegorna som får ducka för att inte träffas och bli skadade.

Attacken sker precis utanför mannens bostadshus, och kollegorna får fokusera på stenkastningen i stället för att gå upp till hans lägenhet och påbörja hjärt- och lungräddning.

Mannen fick vänta ytterligare minuter innan han fick hjälp, tid som kunde ha räddat hans liv.

Det här var ingen ovanlig händelse. Oskyldiga medborgare drabbas när polisen inte kan utföra sitt jobb. Poliser blir utsatta för stenkastning, molotovcocktails, smällare eller grön laser flera gånger i månaden. Året om. Många har skadats och det är bara en tidsfråga innan någon dör.

Arbetet i Järva är minst sagt annorlunda i jämförelse med andra stadsdelar som ligger i samma polisdistrikt. För att vi ska klara av att utföra vårt uppdrag i den arbetsmiljön krävs särskilda skyddsglasögon mot laser, hörselskydd och hjälmar. På utryckning åker oftast två polispatruller till platsen, varpå den ena får i uppgift att se till att bilarna inte får däcken sönderskurna eller rutorna krossade. Vi måste även ha uppsikt över omgivningen då det inom några få minuter kan dyka upp ett femtiotal ungdomar som startar våldsamt upplopp och tvingar oss att retirera.

Ungdomarna söker efter spänning och äventyr. De har tydligt visat att de inte vill vara en del av samhället och livnär sig genom att begå brott. Det handlar främst om inbrott i bostäder, ekonomisk brottslighet, grova rån samt narkotika- och vapenhandel. De ursäktar detta genom att se sig själva som offer för diskriminering, orättvisa och förtryck.

De flesta är så unga att de fortfarande bor hemma hos sina föräldrar. Föräldrarna har ett stort ansvar för sina barns uppväxt och uppfostran – det är inte samhällets eller polisens uppgift. Men föräldrarna behöver hjälpas och förmås att ta ett större ansvar för dem. Situationen i dag är ohållbar och det är dags att hitta nya vägar för att på ett tidigt stadium kunna ge rätt stödinsatser. I ett senare skede kan ekonomiska konsekvenser och påtryckningar tydligt markera det ansvar som föräldrar faktiskt bär.

I de kriminellas dagliga verksamhet uppkommer konflikter och deras sätt att lösa problemen är att skjuta varandra på öppen gata. I skottlinjen hamnar oskyldiga medborgare som befinner sig på fel plats, vid fel tidpunkt. Bara i sommar har minst tre personer, varav en 7-årig pojke, skottskadats vid uppgörelser mellan kriminella grupperingar i Västerort. Detta är ett samhällsproblem som måste tas på allvar.

Det finns ett stort antal vapen i omlopp och det enda sättet för att de ska avstå att bära vapen är att skärpa straffen för vapenbrott ytterligare. En polis i Malmö föreslog nyligen att minimistraffet för grovt vapenbrott ska höjas till två år, vilket därmed medför obligatorisk häktning. Detta är ett mycket intressant och välkommet förslag som jag hoppas att lagstiftaren tittar vidare på.

Uppemot 500 personer bedöms ha en kriminell livsstil i Järva. Sedan ett år tillbaka har området fått ett tillskott på fyrtio poliser som arbetar under namnet ”operation Fenix”. Det har gett resultat – fler kriminella har gripits och tryggheten har ökat. Uppemot ett trettiotal vapen och stora mängder av narkotika är beslagtaget. Det visar att det finns ett behov av fler poliser i området och därför bör insatsen bli permanent och mer långsiktig än vad som är uttalat i dag.

Fler ska lagföras och påföljderna måste bli mer kännbara. Det är inte rimligt att grovt kriminella med flera sidor långt straffregister kommer ut ur fängelset efter obetydligt kort tid och begår nya brott. Finns dessutom en hög återfallsrisk, vilket det nästan alltid gör i dessa fall, ska det utgöra hinder för den villkorliga frigivningen som sker efter två tredjedelar av straffet. De ska helt enkelt sitta av hela fängelsestraffet vilket också hindrar dem från att begå nya brott.

Det är dags att ta tillbaka området ur de kriminellas grepp och skydda alla de hederliga människor som får sina bostadsområden förstörda, bilar uppbrända och som upplever en otrygghet. Det är för deras skull som jag går till jobbet varje dag.

För att få någon ordning i Sverige lägg din röst på Sverigedemokraterna.