måndag 24 augusti 2015

torsdag 6 augusti 2015

Sverigedemokraternas reklamkampanj


Sverigedemokraternas reklamkampanj vid Östermalmstorgs tunnelbanestation revs ned av vänsterextremister under tisdagskvällen.
Två kommer att rapporteras för skadegörelse


Efter en antirasistisk demonstration på Norrmalmstorg vid sextiden på kvällen gav sig ett hundratal vänsterextremister av till Östermalms tunnelbanestation för att där riva ned SD:s affischer.
– Det var ett hundratal personer som drog sig mot Östermalms tunnelbanestation och några av dem började med skadegörelse för att riva ned de här banderollerna som är riksbekanta, säger Stockholmspolisens presstalesman Lars Byström till Fria Tider.
Rev de ned allihop?
– Det har jag ingen uppfattning om, jag vet att det revs ned en hel del, men det har jag ingen uppfattning om.

Lyckades ni gripa någon för den här skadegörelsen?
– Det vi har gjort är att vi har avlägsnat jag tror det är fem eller sex personer med stöd av polislagen och två kommer att rapporteras för skadegörelse.

– Det är ett sådant brott så vi i regel inte behöver gripa, utan det räcker med att identifiera.
I samband med tumultet vid tunnelbanestationen blev dessutom Nyheter Idags journalist Chang Frick misshandlad av ett gäng vänsterextremister.
– De var ju helt galna! I ryggen har jag fått smällar, i handen har jag fått skrapsår, sedan är det som att de har bränt med cigg eller något och ena benet har jag fått slag mot, berättar han för till Fria Tider och fortsätter:
– Polisen sade till mig att gå därifrån så de knuffade in mig bland motdemonstranterna så då flög de på mig en gång till, då har jag polisen i ryggen, så då fortsatte folk att slå på mig.
Enligt Chang Frick blev han misshandlad inför ögonen på polisen – som ska ha låtit bli att ingripa och vägrade ta upp en anmälan om misshandel.
– Polisen brydde sig inte, säger han.
På Stockholmspolisen hävdar man däremot inte att det ska ha rört sig om någon misshandel.
Chang Frick på Nyheter Idag angrips av vänsterextremisterna:

– Det jag fick veta var att det var någon med kamera och att man har försökt ta kameran och slå den i backen, inte att det var någon misshandel, säger Byström.
Stockholmspolisen ska nu titta närmare på om man eventuellt agerat felaktigt genom att inte ingripa när en journalist blev attackerad av vänsterextremister.
Även islamkritikern Roger Sahlström, som var på plats för att filma demonstrationen, uppger sig ha blivit angripen av vänsterextremisterna.
– Flera frontade mig. Jag blev slagen i bröstet ett antal gånger och har fullt av spott i håret, berättar han för Fria Tider.
Sahlström lyckades också filma attacken mot Chang Frick. Men efteråt kom en vänsterextremist fram och hällde vatten över honom så att minneskortet skadades.
– Han är polisanmäld. De upprättade en anmälan på plats, säger Sahlström.




Vilket är problemen i det svenska samhället?
Ja det är klart 
Vänstermobben
De islamska invandrarna som vandaliserar
Tiggarna
Och massinvandringen

Konsekvenserna av detta utvecklar sig så småningom till ett fruktansvärt
Crescendo



Mårten Schultz sriver:
Inte på kartan att SD-kampanjen är brottslig


Sverigedemokraternas kampanj i Stockholms tunnelbana. Foto: Pi Frisk


Och, som i princip alltid när något skapar reaktioner numer, spiller de politiska och moraliska frågorna över i juridisk handlingskraft. Ingen kampanj är en riktig framgång förrän någon polisanmäler den. Inget avståndstagande är tillräckligt förrän det hamnar hos polisen. Eller som i detta fall hos Justitiekanslern (JK).

Vad finns det för intressant juridik i denna historia? Den fråga som tilldragit sig mest intresse är egentligen den minst intressanta. Är kampanjen i sig brottslig? Eller mer precist uttryckt, bryter innehållet i reklamen mot något förbud?

Om svaret är att innehållet är, eller kan vara, brottsligt blir en följdfråga vem som i så fall är ansvarig för brottet. Den senare frågan är mer invecklad än vad den brukar vara vid brottsmisstankar. Här finns det flera personer man skulle kunna titta närmare på: den som utformat kampanjen, företrädare för SL eller partiet. 

Men innan frågan om ansvarssubjekt – vem-frågan – över huvud taget aktualiseras, måste man alltså ta ställning om det finns något i kampanjen som i sig kan utgöra ett brott.

Det är viktigt att här hålla i bakhuvudet att vi rör oss på yttrandefrihetens område. På yttrandefrihetens område rör sig lagstiftaren försiktigt. Det finns uppenbara inskränkningar: Man får inte hota eller förtala enskilda personer. 

Man får inte manipulera marknader eller ljuga i domstol. Och så finns det understundom mer kontroversiella inskränkningar. Man får till exempel inte hetsa mot folkgrupp. Bortsett från dessa lagbud är huvudprincipen enkel. Det är tillåtet att uttala sig även på sätt som irriterar eller stör människor, så länge uttalandet inte skadar eller finns en uppenbar risk för att det skadar.

Just hets mot folkgrupp har aktualiserats i det här fallet. Kampanjen har nämligen anmälts till JK för att den påstås vara ett brott mot straffbudet om hets mot folkgrupp. Många anmälningar har inkommit. Fler lär tillkomma. Är anmälningarna befogade?

Innan jag besvarar denna fråga vill jag göra klart att jag nu ska bryta mot vad som i det närmaste är en naturlag bland jurister, nämligen att aldrig uttala sig helt kategoriskt innan en anmälan utretts färdigt av den ansvariga myndigheten, men det finns inget annat sätt att svara än det här. 

Kampanjen är inte hets mot folkgrupp. 

Den är inte i närheten. Någon folkgrupp pekas överhuvudtaget inte ut. Några andra brott tycks inte heller kunna vara aktuella med kampanjen i sig, hur osmaklig den än anses vara.

Om jag ska spekulera gissar jag att en del av de personer som gjort ansträngningen och anmält reklamkampanjen till de rättsvårdande myndigheterna är medvetna om det här. Anmälningarna om brott återspeglar inte, jag spekulerar fortfarande, att anmälarna själv faktiskt tror att brott begåtts, än mindre att någon kan dömas för brotten. Åtminstone inte alltid.

Istället används anmälningarna för att göra en politisk poäng. Vilket för mig fram till min egen poäng. Och det är att det är ett oskick att använda sig av juridiken för att göra politiska poänger av rättsligt irrelevanta händelser.

Nu har Justitiekanslern fått in ett otal anmälningar som är uppenbart ogrundade. En person hos JK måste gå igenom dessa hopplösa anmälningar. Det tar tid. Tid som annars hade kunnat ägnas åt något viktigare. Som riktiga fall av hets mot folkgrupp till exempel.
Kopierat 



Situationen i Järvaområdet är allvarlig


Järvaområdet 


Under den senaste tiden har det rapporterats om flera våldsamma attacker med handgranater i Malmö och skjutningar mellan rivaliserande gäng i Göteborg. Samtidigt är situationen ytterst allvarlig i Järvaområdet i västra Stockholm – men det leder inte till några rubriker längre.
I förra veckan fick poliskollegor larm om ett plötsligt hjärtstopp i Rinkeby.
På vägen fram förbereder de sig för det värsta tänkbara, att hjärtat kanske aldrig ska börja slå igen. Men de ska göra allt de kan för att mannen, tillika någons make, pappa och arbetskamrat ska få fortsätta att leva sitt liv.

När de anländer till platsen så möts de av ett tiotal ungdomar som, av deras blotta närvaro, blir aggressiva och maskerar sig. De är alldeles svarta i blicken och stenarna flyger mot kollegorna som får ducka för att inte träffas och bli skadade.


Attacken sker precis utanför mannens bostadshus, och kollegorna får fokusera på stenkastningen i stället för att gå upp till hans lägenhet och påbörja hjärt- och lungräddning.
Mannen fick vänta ytterligare minuter innan han fick hjälp, tid som kunde ha räddat hans liv.
Det här var ingen ovanlig händelse. Oskyldiga medborgare drabbas när polisen inte kan utföra sitt jobb. Poliser blir utsatta för stenkastning, molotovcocktails, smällare eller grön laser flera gånger i månaden. Året om. Många har skadats och det är bara en tidsfråga innan någon dör.

Arbetet i Järva är minst sagt annorlunda i jämförelse med andra stadsdelar som ligger i samma polisdistrikt. För att vi ska klara av att utföra vårt uppdrag i den arbetsmiljön krävs särskilda skyddsglasögon mot laser, hörselskydd och hjälmar. På utryckning åker oftast två polispatruller till platsen, varpå den ena får i uppgift att se till att bilarna inte får däcken sönderskurna eller rutorna krossade. Vi måste även ha uppsikt över omgivningen då det inom några få minuter kan dyka upp ett femtiotal ungdomar som startar våldsamt upplopp och tvingar oss att retirera.
Ungdomarna söker efter spänning och äventyr. De har tydligt visat att de inte vill vara en del av samhället och livnär sig genom att begå brott. Det handlar främst om inbrott i bostäder, ekonomisk brottslighet, grova rån samt narkotika- och vapenhandel. De ursäktar detta genom att se sig själva som offer för diskriminering, orättvisa och förtryck.





De flesta är så unga att de fortfarande bor hemma hos sina föräldrar. Föräldrarna har ett stort ansvar för sina barns uppväxt och uppfostran – det är inte samhällets eller polisens uppgift. Men föräldrarna behöver hjälpas och förmås att ta ett större ansvar för dem. Situationen i dag är ohållbar och det är dags att hitta nya vägar för att på ett tidigt stadium kunna ge rätt stödinsatser. I ett senare skede kan ekonomiska konsekvenser och påtryckningar tydligt markera det ansvar som föräldrar faktiskt bär.

I de kriminellas dagliga verksamhet uppkommer konflikter och deras sätt att lösa problemen är att skjuta varandra på öppen gata. I skottlinjen hamnar oskyldiga medborgare som befinner sig på fel plats, vid fel tidpunkt. Bara i sommar har minst tre personer, varav en 7-årig pojke, skottskadats vid uppgörelser mellan kriminella grupperingar i Västerort. Detta är ett samhällsproblem som måste tas på allvar.

Det finns ett stort antal vapen i omlopp och det enda sättet för att de ska avstå att bära vapen är att skärpa straffen för vapenbrott ytterligare. En polis i Malmö föreslog nyligen att minimistraffet för grovt vapenbrott ska höjas till två år, vilket därmed medför obligatorisk häktning. Detta är ett mycket intressant och välkommet förslag som jag hoppas att lagstiftaren tittar vidare på.




Uppemot 500 personer bedöms ha en kriminell livsstil i Järva. Sedan ett år tillbaka har området fått ett tillskott på fyrtio poliser som arbetar under namnet ”operation Fenix”. Det har gett resultat – fler kriminella har gripits och tryggheten har ökat. Uppemot ett trettiotal vapen och stora mängder av narkotika är beslagtaget. Det visar att det finns ett behov av fler poliser i området och därför bör insatsen bli permanent och mer långsiktig än vad som är uttalat i dag.
Fler ska lagföras och påföljderna måste bli mer kännbara. Det är inte rimligt att grovt kriminella med flera sidor långt straffregister kommer ut ur fängelset efter obetydligt kort tid och begår nya brott. Finns dessutom en hög återfallsrisk, vilket det nästan alltid gör i dessa fall, ska det utgöra hinder för den villkorliga frigivningen som sker efter två tredjedelar av straffet. De ska helt enkelt sitta av hela fängelsestraffet vilket också hindrar dem från att begå nya brott.
Det är dags att ta tillbaka området ur de kriminellas grepp och skydda alla de hederliga människor som får sina bostadsområden förstörda, bilar uppbrända och som upplever en otrygghet. Det är för deras skull som jag går till jobbet varje dag.



För att få någon ordning i Sverige lägg din röst på Sverigedemokraterna.