tisdag 24 mars 2015

Våldtäkter i Sverige

Våldtäkter i Sverige

Våldtäkt och sexualbrott Under 2014 anmäldes 19 700 sexualbrott, varav 6 620 rubricerades som våldtäkt. I den Nationella trygghetsundersökningen uppger 1,3 procent att de utsattes för sexualbrott under 2013. I den Nationella trygghetsundersökningen (NTU 2014) uppger 1,3 procent att de blev utsatta för sexualbrott under 2013, vilket motsvarar ungefär 98 000 personer av befolkningen (16–79 år). 

Andelen utsatta för sexualbrott har varit relativt stabil under de tidigare mättillfällena, men 2013 års resultat innebär en ökning (från 0,8 % 2012). Sexualbrott är en brottstyp där det är relativt vanligt att man är upprepat utsatt. Ungefär hälften (50 %) av personerna som blivit utsatta för sexualbrott har blivit det mer än en gång, de flesta (43 %) har blivit utsatta 2–10 gånger och en mindre andel (7 %) har blivit utsatta fler än 10 gånger. 

Antalet händelser uppgår uppskattningsvis till ungefär 425 000, vilket är avsevärt högre än föregående år. Det återstår att se om den högre utsattheten för 2013 är början på ett trendbrott eller om det är en tillfällig avvikelse från en i övrigt stabil nivå. Det är viktigt att notera att sexualbrott innefattar ett brett spektrum av brott – allt från lindrigare händelser, som blottning, till mycket allvarliga händelser, som våldtäkt. Det är sannolikt att dessa olika typer av sexualbrott skiljer sig åt när det gäller brottsplats och relationen till gärningspersonen. 

Kön och ålder Betydligt fler kvinnor än män uppger att de har blivit utsatta för sexualbrott, 2,4 procent av kvinnorna och 0,2 procent av männen uppgav att de hade blivit utsatta för sexualbrott under 2013. Skillnaden mellan män och kvinnor har varit relativt oförändrad sedan 2005, men ökar i och med resultaten för 2013 eftersom utsattheten bland kvinnor har ökat.

19 700 sexualbrott polisanmäldes (2014)
1 170 lagföringsbeslut fattades gällande sexualbrott (2013)

98 procent av dem som misstänks för sexualbrott är män (2013)
26 procent av sexualbrotten sker i offrets eller gärningspersonens hem (2008)
16 procent = personuppklaringsprocenten² för våldtäkt (2013)




Utsatthet för sexualbrott är vanligast i de två yngsta åldersgrupperna (16–19 respektive 20–24 år), där andelen utsatta är mellan 3,7 och 3,8 procent (se figur 3.18). 

För kvinnor skiljer sig utsattheten relativt kraftigt mellan åldersgrupperna (0,1–7,3 %), medan män uppger att de har blivit utsatta för sexualbrott i nästan samma (relativt låga) utsträckning (0,1–0,4 %), oavsett åldersgrupp. Mest utsatta är kvinnor mellan 16–24 år bland vilka 7,3 procent uppger att de har blivit utsatta för sexualbrott under 2013.



Olika gruppers utsatthet för sexualbrott

Precis som för merparten av de andra brotten mot enskild person tycks utsatthet för sexualbrott vara vanligare i vissa grupper av befolkningen. Det är vanligare i gruppen ensamstående personer med eller utan barn än i gruppen sammanboende personer med eller utan barn (2,3–2,9 jämfört med 0,6–0,7 %). 


Personer boende i flerfamiljshus utsätts i större utsträckning än personer boende i småhus (1,7 jämfört med 1,0 %). Att utsättas för sexualbrott är ungefär lika vanligt oavsett om man bor i storstadsregioner, andra större städer, i mindre städer eller på landsbygden (1,3–1,4 % uppger att de har blivit utsatta). Resultaten visar inte heller på några större skillnader i utsatthet beroende på om man själv eller ens föräldrar är födda i Sverige eller ej.
Omständigheter kring sexualbrott

Då antalet sexualbrott mot män som rapporterats in till NTU är mycket litet särredovisas varken brottsplats eller relation till gärningsperson för sexualbrott uppdelat på män och kvinnor.

Drygt en tredjedel av sexualbrotten (36 %) har inträffat på allmän plats och ungefär tre av tio (31 %) har inträffat på arbetsplatsen eller i skolan. 

Drygt en femtedel (21 %) har inträffat i bostaden och 12 procent på en annan plats. Fördelningen av brottsplatser för sexualbrott har varierat en del genom åren och det finns ingen tydlig trend över tid.


I 56 procent av fallen var gärningspersonen helt okänd för den som utsattes, i 33 procent en bekant och i 11 procent en närstående person. 
Fördelningen när det gäller relation till gärningspersonen vid sexualbrott har varierat något under årens lopp sedan undersökningen inleddes och det går inte att urskilja någon tydlig trend i resultaten.



Man bör vara medveten om att det, precis som för hot och misshandelsbrott, finns anledning att tro att händelser där personer har blivit utsatta för sexualbrott av en närstående person, ofta i hemmet, är underrepresenterade i undersökningen. Den typen av utsatthet kan upplevas som särskilt känslig och är därmed svår att fånga upp i en frågeundersökning.

Som tidigare nämnts inbegriper begreppet sexualbrott i NTU ett brett spektrum av brott. Eftersom dessa händelser kan vara svåra att prata om i en intervjusituation är det inte möjligt att få reda på exakt vilken typ av sexualbrott det rör sig om. För att ändå försöka ge en bättre bild av de händelser som NTU fångar upp får de personer som uppger att de har blivit utsatta för sexualbrott svara på tre frågor om brottets allvarlighetsgrad. 


Den första frågan rör huruvida händelsen bestod i att någon, genom att hota, hålla fast eller göra illa på något sätt, tvingade eller försökte tvinga den utsatta till en sexuell handling. Den andra frågan rör huruvida händelsen bestod i sexuellt utnyttjande i en situation där den utsatta inte kunde försvara sig, till exempel på grund av att hen sov eller var alkohol eller drogpåverkad. 

Dessa frågor beskriver händelser som i brottsbalken skulle kunna motsvara försök till eller fullbordat sexuellt tvång eller våldtäkt. Vidare får de utsatta också en fråga om huruvida de själva skulle beskriva händelsen som en våldtäkt.

Sammantaget visar svaren på dessa tre frågor att 47 procent av sexualbrotten i NTU var så pass allvarliga att de skulle kunna klassas som försök till eller fullbordat sexuellt tvång eller våldtäkt, vilket skulle motsvara 201 000 händelser av den här allvarlighetsgraden under 2013.

Anmälda brott

År 2014 anmäldes totalt 19 700 sexualbrott, vilket är en ökning med 13 procent i
jämförelse med 2013. De anmälda våldtäkterna ökade med 13 procent till 6 620
anmälda brott mellan 2013 och 2014. Även anmälda brott om sexuellt ofredande och sexuellt tvång, utnyttjande m.m. ökade till 9 250 (+ 6 %) respektive 1 460 (+ 23 %) anmälda brott jämfört med föregående år. Ökningarna kan delvis förklaras av att de under 2014 har förekommit ett stort ärende med många brott gällande sexuellt ofredande, sexuellt tvång, utnyttjande och sexuell posering.

Totalt anmäldes 3 150 våldtäkter mot barn i åldern 0–17 år. I 92 procent av fallen (2 890 anmälda brott) var offren flickor.
Förändrad lagstiftning


De anmälda våldtäkterna har ökat sedan 2005. Ökningen kan delvis förklaras av att en ny sexualbrottslagstiftning trädde i kraft den 1 april 2005. Den innebär bland annat att vissa gärningar som tidigare rubricerades som sexuellt utnyttjande nu rubriceras som våldtäkt. Effekten av lagändringen slår igenom i statistiken på så vis att antalet anmälda brott avseende sexuellt tvång och utnyttjande minskade de närmaste åren efter lagändringen medan antalet anmälda våldtäkter ökade. 

Från den 1 juli 2013 skärptes sexualbrottslagstiftningen återigen; bland annat utvidgades våldtäkt till att omfatta de fall där offret reagerar med passivitet. Efter 2007 har antalet anmälda brott rörande sexuellt tvång och utnyttjande legat på en relativt oförändrad nivå fram till 2013, då antalet brott återigen ökade. 

Även antalet anmälda våldtäkter ökade 2014. Enstaka anmälningar om ett stort antal brott kan påverka och ge upphov till variationer i statistiken. Vid sexualbrott är mörkertalet särskilt omfattande och förändringar i anmälningsbenägenheten kan också påverka antalet våldtäkter i statistiken.
Misstänkta

Antalet misstänkta för våldtäkt var 1 060 personer 2013. Det är en ökning med 52 personer eller 5 procent jämfört med 2012. Antalet personer misstänkta för våldtäkt har ökat sedan år 2004, från 406 personer till en högsta nivå på 1 130 personer under 2010.

Det är främst män som misstänks för sexualbrott; av de misstänkta är endast 2 procent kvinnor (2013). Unga män dominerar bland gärningsmännen, medan unga kvinnor är överrepresenterade bland offren — något som framkommer både i NTU och kriminalstatistiken.
Uppklaringsprocent

Antalet personuppklarade¹ våldtäkter minskade med 30 procent till 978 brott.
Personuppklaringsprocenten² minskade med 6 procentenheter till 16 procent 2013. Det ska noteras att minskningen av personuppklarade våldtäkter föregicks av en uppgång föregående år. Sedan 2004 har antalet anmälda och personuppklarade våldtäktsbrott mer än fördubblats.


Personuppklaringsprocenten för våldtäkt har präglats av stora årliga variationer de senaste tio åren, vilket har olika förklaringar. Vissa år kan en tillfällig uppgång förklaras av ett fåtal större ärenden med flera anmälda och uppklarade brott.
Lagförda

År 2013 fattades 1 170 lagföringsbeslut³ gällande sexualbrott, vilket motsvarar en minskning med 4 procent eller 50 beslut jämfört med 2012. Framför allt minskade lagföringar gällande Köp av sexuell tjänst med 25 procent eller 81 beslut. Köp av sexuell tjänst är att betrakta som ett spaningsbrott, och det är därför inte ovanligt att lagföringsstatistiken påverkas av variationer i polisens prioriteringar gällande insatser och spaningsuppslag.
På tio år (2004–2013) har antalet lagföringsbeslut för olika typer av sexualbrott ökat med 47 procent, vilket motsvarar en antalsökning med 374 beslut. Utvecklingen av lagföringar gällande sexualbrott under den senaste tioårsperioden ska ses mot bakgrund av den nya sexualbrottslagstiftning som trädde i kraft 2005.

Av de 1 170 lagföringsbesluten gällande sexualbrott 2012 avsåg 178 våldtäkt (inklusive grov våldtäkt), som huvudbrott. Det är en svag ökning med 7 lagföringsbeslut, eller 4 procent, sedan föregående år. Under 2004–2013 har antalet lagföringsbeslut gällande våldtäkt som huvudbrott ökat med 25 beslut eller 16 procent.

År 2013 fattades 134 lagföringsbeslut för våldtäkt mot barn (inklusive grov våldtäkt mot barn). Det är en minskning med 15 beslut, eller 10 procent, jämfört med föregående år.

Ökningen av antalet lagföringsbeslut gällande våldtäkt under perioden (2005–2008) kan delvis förklaras av den nya sexualbrottslagstiftningen som trädde i kraft den 1 april 2005. Lagändringen innebar bland annat en utvidgning av bestämmelsen för våldtäkt, och därigenom har en del gärningar som tidigare rubricerades som sexuellt utnyttjande kommit att bedömas som våldtäkt. Med den nya lagstiftningen tillkom även en särskild bestämmelse för våldtäkt mot barn (4 §), dessa gärningar ingick tidigare i begreppen våldtäkt och sexuellt utnyttjande av underårig. Sammantaget försvårar dessa förändringar jämförelser över tid av antalet lagföringar när det gäller våldtäkter.


¹)Personuppklaring innebär att en misstänkt person har bundits vid brottet genom att åtal har väckts, strafföreläggande har utfärdats eller åtalsunderlåtelse har meddelats.

²) Personuppklaringsprocenten redovisar antalet brott som personuppklarats under ett år i procent av antalet anmälda brott under samma år.

³) Med lagföringsbeslut avses fällande dom i tingsrätt eller beslut av åklagare, exempelvis strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse. Ett lagföringsbeslut kan omfatta flera brott.



Materialet är kopierat från Brå

Jag konstaterar att sexualbrotten har ökat i takt med invandringen som jag ser det.

Och det tycks ju stämma eller hur



Mmmmm






Men utrikes födda då?

Ja ni får själva gissa vart vi är på väg.

Det är år 2015 Nu

Börjar vi närma oss massinvandrings-katastrofen?

Tänk själv

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar